Ögonvittnen spelar en central roll i polisens brottsutredningar. Men hur troligt är det att de minns rätt? Polisen fäster idag alltför stor vikt vid ögonvittnesskildringar. Det menar Farhan Sarwar vid Lunds universitet som i dagarna disputerar med en avhandling i vittnespsykologi.
Den som blivit vittne till ett brott gör klokt i att inte berätta det för någon. Tvärtemot vad man skulle kunna tro så blir inte minnet bättre av att händelsen återberättas. Istället ökar risken för ett felaktigt vittnesmål ju mer händelseförloppet återberättas och diskuteras.
- De mest korrekta vittnesmålen kommer från människor som sett ett brott och sedan antecknar händelsen innan de berättar eller diskuterar den med någon annan, säger Farhan Sarwar.
Men det är ganska ovanligt att vittnen gör så. Tvärtom vill de gärna omedelbart ventilera vad de sett. Ett exempel på hur fel det kan bli när vittnen diskuterar med varandra är ögonvittnesskildringarna av Anna Lindh-mördaren: De som fanns på plats och såg mördaren var överens om att han hade militärklädsel. När varuhusets film framkallades såg man att mördaren hade helt vanliga sportkläder.
Farhan Sarwars studier visar att ögonvittnen är särskilt dåliga på att komma ihåg detaljer, som vad brottslingen hade på sig eller vilket vapen han eller hon använde sig av. Däremot är de bättre på att återge det centrala i händelseförloppet.
Ett vittne som har berättat många gånger om detaljerna kring ett brott blir allt säkrare på sin sak. Detta kan få förödande konsekvenser för en brottsutredning eftersom polisen fäster stor vikt vid vittnets säkerhet, menar Farhan Sarwar.
Men om nu ögonvittnesskildringar är så bristfälliga, ska man då använda sig av dem överhuvudtaget?
Jodå, menar Farhan Sarwar. Brottslingarna blir smartare och smartare. De lämnar sällan kvar några spår. Därför är ögonvittnesskildringarna fortfarande det viktigaste som polisen har att gå efter. Polisen måste dock vara medveten om hur stor vikt de kan lägga vid dem.
Farhan Sarwar har vid sidan om avhandlingsarbetet tillsammans med kollegan Sverker Sikström, utarbetat en metod för att mäta sannolikheten i vittnesskildringar. Han har konstruerat ett datorprogram där man med hjälp av algoritmer kan ge ett tillförlitligt procenttal på hur stor sannolikhet det är att ett ögonvittne verkligen minns rätt.
Metoden är ännu inte färdigtestad men när den är klar ska den snabbt kunna processa ett stort antal inspelade ögonvittnesskildringar. Redan nu kan Farhan Sarwar se flera användningsområden: domstolar, polisförhör, säkerhetstjänsten, försäkringsbolag mm.
Farhan Sarwar disputerar den 28 januari-
Klicka här för att ladda ner avhandlingen Eyewitness testimonies: The memory and meta-memory effects of retellings and discussions with non-witnesses >> http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1757794&fileOId=1757872
